Adam är chef på ett välkänt svenskt företag. Han och hans medarbetare presterar bra, deras avdelning har belönats med flera pris och utmärkelser. På utsidan har han ett väldigt bra liv men det han döljer för alla andra är ett spelmissbruk. Han har varit på behandlingshem för spelmissbruk där han fick lära sig om hur olika signalsubstanser belönar honom när han spelar men nån behandling fick han inte och började spela igen så fort han kom ut likt många andra som vårdades med honom.
Hans skulder växte och han hörde av sig till mig via rekommendation för att få ett slut på spelandet. Adam är en öppen, positiv och härlig man men har mycket stress i bakgrunden. Han berättade för mig att hans pappa hade diabetes och Adam brukade ringa hem från skolan för att se till att pappa tog sina sprutor. Han upplevdes som frånvarande och antisocial i klassen. Inte undra på då han bar ansvaret för sin pappas liv på sina axlar. För det var precis så han upplevde det, som barn.
Föreställ dig vilken stress han kände. En sån ensamhet.
Men vad har det med spelandet att göra? Jo, under vår andra session bad jag Adam gå tillbaka i sin inre verklighet till kärnan, till början av spelandet. Han upplever då ett lyckligt minne. Han och pappa är i sommarstugan en lördag och tittar på Tipsextra och de har tippat lite på Stryktipset. De har det härligt och mysigt tillsammans. Ingen oro, ingen tyngd alls. För en gångs skull kan Adam slappna av. Vad som händer sen är att de vinner. Alltså fy fan vad härligt!
Det som sker i Adams undermedvetna i den här mysiga stämningen, gemenskapen han känner inom sig är att den kopplas samman med vad som händer i den yttre verkligheten. Vinsten och spelandet. Som om den är orsaken till den härliga känslan tillsammans med pappa. Ute i vardagen med den stress som fanns där ville Adam återuppleva glädjen tillsammans med pappa (frånvaron av stress) genom spelandet. Och när han vann, för Adam har vunnit en hel del pengar, fick han en positiv bekräftelse att det faktiskt funkade. Han mådde bättre! Stressen försvann!
När han sedan som vuxen spelade var det ett sätt för barnet inom honom att få uppleva kärleken och gemenskapen med pappa igen. Givetvis tänker han inte så medvetet men spelmissbruk är inte ett medvetet och logiskt val. När detta blev uppenbart började en förändring ske och vi kunde fortsätta jobba med att ge honom tillbaka kontrollen över delar som inte längre behöver vara ur hans kontroll. Vi övertygade hans undermedvetna om att hans mål och vision i nutiden är viktigare än gamla övertygelser.
Jag pratade med Adam nyligen. Han spelar fortfarande inte och är på väg ur skulderna. Han jobbar hårt för att skapa ett fantastiskt liv för sig själv och sin familj. Tack Adam för att du lät mig dela din story. Jag tror på dig ska du veta.
Lösningen är inte alltid uppenbar och vi fokuserar alltför ofta på det som syns på ytan, symtomen istället för att gå till kärnan av problemet. Det undermedvetnas uppgift är att utföra det som det blivit instruerat att göra och det är du som har ansvar att peka ut en riktning, skapa mål, drömmar och visioner.
