Anknytning är en central del när det kommer till det lilla barnets relationer med andra och eftersom vi ofta kommer in på det inre barnet i terapin, så är det liksom alltid närvarande och relevant.
Du kan med hjälp av detta inlägg försöka identifiera vilken anknytningsstil du har och förhoppningsvis kan du förstå dig själv bättre och dina behov.
De fyra anknytningsstilarna som man brukar prata om är:
1. Trygg anknytning: Den brukar man ju sällan prata om. Tyvärr! Anledningen är väl att dessa personer inte upplever särskilt mycket problem i nära relationer.
Så vad kännetecknar en person med trygg anknytning?
De kan uttrycka och lyssna på sina egna behov, sätta gränser och är allmänt trygga med sig själva. Dessutom empatiska och tycker om gemenskap och närhet.
De kan dela med sig och vara sårbara utan att vara rädda för att bli sårade eller att andra ser ner på dem.
Kan hantera konflikter med andra på ett konstruktivt sätt. Det blir inte personligt på samma sätt som det annars kan bli.
De är ofta optimistiska och positiva med gott självförtroende.
Det är ja, det som borde vara det normala. Det är där man vill vara. Och en fråga till dig, hur många människor känner som har ett tryggt anknytningsmönster? Jag kan ju vara yrkesskadad men känns det inte som att detta är ovanligt? Eller åtminstone minst vanligt? Ja, det kan ju bero på att dessa personer träffar jag sällan i mitt jobb. Lyllo er, och tummen upp!
2. Med en Otrygg-undvikande anknytning har man svårt att känna tillit till andra och undviker ofta närhet främst emotionellt.
Hur vet man om man har otrygg-undvikande anknytning?
Även om man kan verka självständig bär man ofta på en rädsla för att bli sårad. Självständigheten kan ju såklart ha positiva effekter men den utvecklas som ett sätt att inte vara beroende av andra för att man inte vågar låta andra komma en nära, man litar inte på att andra vill en väl helt enkelt.
Man kan ha svårt att uttrycka sina känslor eller behov och kan verka distanserad i nära relationer. Det händer också att man är svartsjuk för att man inte litar på andra och man kan även se ett mönster av att t ex avsluta relationer eller sabotera dem för att slippa bli sårad. Som ett sätt att ha kontroll. Om man är den som gör slut så blir man inte dumpad kort sagt.
Man undviker konflikter och kan vara passiv i relationer.
Ofta har man höga krav på sig själv och andra, en slags perfektionism som kan utvecklas till prestationsångest eller besvikelse för att man själv eller andra inte lever upp till förväntningar.
Vad gör att man utvecklar otrygg-undvikande anknytning?
Det kan bero på föräldrar som inte var riktigt närvarande emotionellt eller att man saknade tillräcklig, kärleksfull omsorg. Man har blivit sårad och lärt sig att inte ens sina föräldrar kan man lita på. Så vem i hela världen kan man då lita på?
3. Människor med otrygg-ambivalent anknytning präglas av osäkerhet och ambivalens. De vill ha närhet men är samtidigt rädda för att bli avvisade. Det kallas även ängslig-ambivalent anknytning. De kan kallas klängiga och oroliga och vill ha förälderns uppmärksamhet och säkert kan du känna igen det i vuxna relationer när den ene parten är i stort behov av bekräftelse.
Hur syns detta hos en vuxen person?
Man kan upplevas som krävande eller klängig.
Men samtidigt som man vill ha närhet kan man också vara avvisande.
Man kan ha svårt i relationer pga svartsjuka eller misstänksamhet. Och det kan bero på rädslan för att inte vara tillräcklig och att man ska bli lämnad.
Man har svårt att uttrycka sina känslor och behov.
Vad kan orsaka en otrygg-ambivalent anknytning?
Att en eller båda föräldrarna är frånvarande, det kan vara genom jobb att de jobbar för mycket eller är känslomässigt frånvarande genom t ex missbruk eller eget trauma. En oförutsägbar anknytning till föräldrarna är en orsak till detta. Det kan ju vara en skilsmässa eller separation där barnet inte förstår varför en förälder plötsligt är borta.
Barnets behov blev inte sedda eller möttes och därför måste barnet ständigt försöka anknyta.
4. Otrygg-desorganiserad anknytning: Denna typ av anknytning anses vara mest problematisk och har oftast också sin källa i traumatiska och smärtsamma upplevelser.
Det kan vara väldigt svårt att hantera starka känslor hos sig själv och andra.
I stressiga situationer kan man hamna i freeze eller dissociation. Man checkar ut för att det blir för överväldigande för nervsystemet.
Att det kallas desorganiserad anknytning har också att göra med att ens beteenden kan verka oorganiserade eller slumpmässiga. Man skiftar mellan känslolägen. Ledsen ena stunden och arg i nästa.
Men i alla fall, otrygg-desorganiserad anknytning. Denna typ är ofta kopplad till traumatiska upplevelser under barndomen. Ens föräldrar som ska vara ens trygghet är samtidigt kopplade till fara och otrygghet. Det kan ligga misshandel och övergrepp i bakgrunden.
Vill du gå djupare i ditt arbete med att stärka din trygga anknytning och läka ditt inre barn så finns det få metoder så effektiva som hypnoterapi.
Det ger dig tillgång till undermedvetna program så att du kan bearbeta barndomstrauman och mönster som hindrar dig i relationer.
1. Att bearbeta traumatiska minnen kan bidra till att minska ångest, flashbacks och andra symtom kopplade till traumat. Men kom ihåg att trauman inte behöver vara att bli slagen eller att någon är elak. Ett trauma för ett barn kan vara att bli övergiven, inte få vara ledsen eller arg, kanske t.o.m att någon blir arg för att du uttrycker dina känslor. En viktig del är att ta det inre barnets behov och känslor på allvar.
2. Hypnos kan användas för att identifiera och utmana gamla tankemönster som hindrar dig från att lita på andra och skapa trygga relationer. Genom att byta perspektiv blir det lättare att skapa mer positiva och realistiska tankemönster baserade i nuet.
3. Hypnos kan stärka vår förmåga till självmedkänsla, vilket är avgörande för att bryta negativa anknytningsmönster. Genom att du lär dig att vara mer accepterande och snäll mot dig själv kan du slippa den där ständiga inre kritikern och skammen som kan lägga en blöt, mörk filt över tillvaron. Det handlar om att skapa en mer stabil grund för trygga relationer.
