En klassisk pappagrej är att lära sina barn att cykla. Det finns så mycket glädje i att göra saker tillsammans, att peppa, heja och även trösta när knäna blivit skrubbade. Att se dem utvecklas och lyckas är en fantastisk upplevelse. Min son lärde sig cykla för lite mer än ett år sen efter några försök där jag sprungit med krökt rygg efter honom och hållt i sadeln (de cyklar så fort även om de inte kan själva).
Jag fick absolut inte släppa honom. Jag gjorde det ändå i smyg bara för att se om han kunde hålla balansen. Märkte han det tog han fötterna från pedalerna, försökte sätta dem i marken och stanna så fort det gick med varierade resultat.

Vad jag såg som en framgång var när han fortsatte cykla trots att jag släppte taget. När jag berättade det efteråt trodde jag han skulle bli glad men istället skällde han på mig för att jag släppte trots att jag inte fick.

För ett år sen körde vi fram och tillbaka på grusvägen utanför huset. Efter ett tag när jag släppt sadeln i smyg stannade jag honom, satte mig på knä och sa:

"Din kropp kan hålla balansen, nu måste bara din hjärna förstå det också."

Jag skojar inte. Vid nästa försök släppte jag taget och han fortsatte cykla på egen hand. Fem minuter senare cyklade han så fort han kunde nerför vägen och tvärbromsa för att kunna göra så långa sladdspår som möjligt. Inget tvivel alls. All spänning och nervositet släppte och han ägnade sig åt det kroppen redan kunde.

Har denna historien en poäng? Klart den har. Vi begränsar oss själva genom att tänka för mycket. Vi skapar onödiga hinder och övertygelser. Våra tankar står i vägen för oss själva. Lösningen är nästan alltid enkel. Kanske inte lätt men enkel. Du kan lösa dina problem. Du kan ta dig vidare. Du kan läka. Du kan lyckas. Du kan. Om du vill. Låt inte omvärldens "sanningar" diktera hur du lever ditt liv. Har inget gjort det du vill göra betyder det bara att inget gjort det du vill göra och du kommer vara först. Men det behöver inte handla om att skapa ett imperium. Det kan räcka med att vakna, ta ett djupt andetag och känna tacksamhet för att du lever. Låt inte hjärnan stå i vägen för den stunden. Din kropp kan redan lycka, nu måste bara din hjärna förstå det också.