Man kan föreställa sig det mänskliga livet som en form av balansgång. Att målet är att inte falla utan att hålla balansen då en perfekt balans är ett mycket tillfredsställande tillstånd. Om vi tänker oss att på ena sidan finns minus och andra sidan plus. Minus kan vara rädsla, sorg, ego eller hat. Plus är kärlek, lycka välbefinnande eller ljus. 

Om man under balansgången märker att man dras åt ett av hållen är det naturligt att räta upp sig eller kompensera för att återställa balansen. Om ens tillstånd blir alldeles för egostyrt eller negativt krävs en viss form av handling för att väga tillbaka mot en sundare balans. Om tillståndet befinner sig “för mycket” på plussidan förlorar man kontakten med balansen och anledningen, kontrasten till att man väger mot plussidan. Därför skapas en reaktion som gör att man går in mer mot mitten.

Att befinna sig stilla i mitten är ett tillstånd att eftersträva. Det är tomheten, tystnaden och stillheten mellan tankar eller andetag. Men det är dock mer av ett ickefysiskt tillstånd som främst används för återhämtning och läkning. Det är inte balansen, det är bara stillheten. Balansen uppnås genom svängningar fram och tillbaka. Genom att du agerar för att inte falla för långt in i endera sidan upprätthåller du balansen, du skapar själv balans  och det är det som är balans i livet. Svängningarna fram och tillbaka. Hur vi pendlar mellan kontraster och aldrig är stilla en längre stund. Du agerar för att skapa balans.

Alltså, det enda sättet att kunna ha balans är genom att kompensera för någon form av obalans. För att kunna ta dig framåt i balansgången och komma någonstans måste du försätta dig ur balans genom att ta steg framåt och sträva efter att komma någonstans. Annars blir du bara stilla och kommer ingenstans.

Uppskatta svängningarna, obalansen och kontrasterna som ständigt får dig att sträva mot utveckling, expansion och framgång.