När du går in i processen att leva som ditt högsta jag innebär det att du lägger ner mer fokus och tid på att känna det du vill känna, göra det du vill göra och vara den du vill vara. Du kommer släppa taget om det som inte längre behöver spela någon roll. Du är mer medveten om dig själv än tidigare. Handlar det om ett kulturellt eller socialt fenomen i Sverige eller är det är något bara vi upplevt att det har ansetts fult att fokusera på sig själv? Som att vara upptagen med sin egen lycka handlar om egoism?

Så här är det: Du måste vara självcentrerad, centrerad i dig själv, medveten i din kropp, fokuserad på ditt liv för att skapa det så som du vill ha det därför att ingen annan kommer eller kan göra det åt dig. Det är bara du som vet hur din lycka känns och ser ut. Du har ansvaret och framför allt friheten att skapa din verklighet nu. 

När du är medveten om vad du känner och fokuserad på att känna mer av det som är bra blir det naturligt för dig vad som är rätt och fel. Dina känslor visar vägen. Vi tror att den som är lycklig inte kan göra någon annan illa. Ju bättre du mår desto bättre kan du vara för andra människor. Ju mer kärlek du ger till dig själv desto mer kan du ge till andra. Ju mer kärlek du ger till andra desto mer får du tillbaka. Att vara självcentrerad skulle därmed kunna vara väldigt osjälviskt.

När vi pratar om lycka menar vi inte nödvändigtvis hoppa runt, vifta med armarna och skratta utan snarare en inre lycka. Ett leende är inte bara något som har med munnen att göra utan det känns inombords i hela kroppen. Ett mer passande ord kanske skulle kunna vara nöjd eller tillfreds. När vi pratar om kärlek pratar vi sällan om den romantiska kärleken utan den djupare känslan av självklarhet i dig själv, din kropp och med andra. Kärleken som den starkaste skapande kraften i universum.